Efterlyst: rimligheten

Jag är mycket förbryllad. Ponnyns far hävdar å det bestämdaste att vi brukar, eller åtminstone brukade, bänka oss framför Efterlyst tillsammans med ett gäng vänner varje vecka - det har vi berättat för honom! Att det var en slags tradition vi hade, vi och våra vänner. Det låter onekligen trevligt, inte programvalet, men det stående inslaget av socialt umgänge. Så här i nedladdningens- och SVT Play-tider är det lätt att romantisera kring tv-tablån som ett socialt kitt. Jag minns ju hur familjen troget samlades framför familjeunderhållningsprogram som 24 Karat och Söndagsöppet. Det är nästan så att jag funderar på att kalla samman någon slags tv-klubb. Som en bokcirkel ungefär. För det ligger nämligen ingen som helst sanning i ponnypappans påstående att vi skulle haft en sådan sammanslutning. Det faller på två grundläggande punkter: 1) vi ser aldrig på Efterlyst och 2) vi bjuder i princip aldrig över vänner för att se något på tv överhuvudtaget om det inte är sportrelaterat. Det är en gåta vart detta kommer ifrån. Ponnyn och pappan blev nästan ovänner, så bestämd var pappan. Han menade att Ponny minsann skulle få höra hur det förhöll sig när jag kom hem och kunde bekräfta att vi ju visst brukar se på Efterlyst i grupp.