Svarte orm

Googlar ormar. Idag såg jag nämligen för första gången i mitt liv en levande orm ute i det fria! Jag har sett påkörda ormar tidigare men den här var i högsta grad levande. Jag hade fått för mig att ombyte förnöjer och sprang därför på en skogsväg vid Nydalasjön. Och plötsligt, en meter från mig, ålade en svart orm över vägen in i gräset. Trots att jag inte är särskilt rädd för ormar - om de inte befinner sig i vatten - blev jag vettskrämd. Jag var inte alls beredd på det. Efter det vågade jag inte släppa blicken från vägen. Tror jag håller mig till Gammliaskogen hädanefter.

Den stora frågan är nu - var det en snok eller en svart huggorm? Hoppas på det förstnämnda, annars var det ju typ en nära-döden-upplevelse.

Hur man håller ut fram till semestern

Det var sådan vardagstrivsel igår. Vi hade det nästan oförskämt bra.

Man började med en drink i solen.

Det var Bärstrollets lyckodag. Han hade jobbat sista dagen innan semestern och hittade en fyrklöver på det!

Sedan åt vi under högtidlig tystnad. Det krävs koncentration för att äta grillat (Alla som någonsin träffat vår dotter förstår att jag ljuger. Hon kallas trots allt för Megafonika av en anledning).

För att bereda plats i magen för kaffe körde vi lite dansgolv en stund. Eftersom vi dansade så dedikerat blev det dock inte dokumenterat. Sedan smakade kaffet extra gott.

En sommarkväll av det bästa slaget

Ikväll har jag skrattat så att jag fått kramp i magen. Det var länge sen.

Tankar om frukt och tv

Mmmm...sitter och mumsar på vattenmelon. Det är kanske min favoritfrukt/bär/sötaktigaväxt. Det och körsbär.

Det är någonting fel på tv-antennen på vårt hus så det går inte att se på tv. Det är ganska skönt. Annars hade jag suttit här med tv:n på som sällskap och förmodligen stört mig på Charlie Sheen, jobbjägare eller tv4 i största allmänhet. För er som inte vet föraktar jag tv4. De står för allt det ruttna i samhället. En fostringsanstalt för verklighetens folk. De är Alliansen förklädd till tv-kanal.

Jag älskar mat

Åh, jag längtar redan till lunchen imorgon för att jag har gjort en så god matlåda! Färskpotatis, fetaost, körsbärstomater, broccoli, borlottibönor, färska örter, senapsdressing. Fy fan.

Är jag onormal?

Helgen som gått

Hej igen. Jag orkar inte summera helgen som gått med ord så jag ger er några bilder istället som bevis på att jag existerat: improviserad midsommarafton, bröllop, dagen efter.

Gourmetmat på gång

Fredag på en torsdag, hurra! Jag har köpt vin och ska laga god mat, bland annat den sparriscappuccino jag lärde mig laga förra veckan. Jag har ju inte berättat något om möhippan jag var på i lördags, men den involverade i alla fall en inhyrd kock som vi fick sno ihop en fyrrätters middag med. Succé! Jag lärde mig så många fiffiga knep och sparriscappuccinon var nog det godaste jag ätit där jag har varit inblandad vid tillagningen. Det är inget kaffe inblandat vill jag understryka, det är bara serveringen av soppan som ska associeras med cappuccino.

Mer om grabbriarkatet

Yes. Ett bra inlägg på samma tema som jag skrev om en gång:

 För Filip och Fredrik är jag bara luft

Tanten trivs

Den här blomman är helt skogstokig. Den blommar och blommar och avger så stark doft att jag vaknar på nätterna av lukten trots att den bor i vardagsrummet. Men så är den, så vitt jag förstår, en typ av doftranka.

Då vi ändå är inne på tantsnack måste jag säga att jag blir så glad av allt som blommar ute nu. Det är till och med så att jag går på promenader ibland och smygtittar i folks fina trädgårdar. Jag tror att jag börjat acceptera den tant som jag antagligen alltid haft inom mig. Jag trivs med henne. Trivsel. Det är bra.

När man inte bloggar

Detta är en helg som inte rymmer tid för återhämtning. Med en inflyttningsfest, möhippa och en mormor som plötsligt blev inlagd är helgen full. Därav bloggtorkan. Jag utlovar bättring till veckan.

Outgrundliga äro sökvägarna

Det roligaste med att ha en blogg är nog att se vad folk har googlat på för att hamna på bloggen. Idag: "studsmattehoppning egen risk".  Tidigare exempel: "+cykelhjälm", "missunnsam" och "da man var pa utflykt".

Det väcker frågor och nyfikenhet om vad folk egentligen är ute efter.

Livet för 10 år sedan

Det har väl inte undgått någon att det är 10 år sedan Göteborgskravallerna ägde rum.

10 år. Eftersom jag skulle ha varit där har det fått mig att tänka på vad jag egentligen gjorde då, för 10 år sedan.

Vi var ett gäng som hade tillbringat vintern och våren i de franska alperna. Alla andra hade sparat ihop pengar för att kunna åka eller hade jobbat på plats, men jag gick en CSN-berättigad franskakurs för att finansiera min vistelse där. Och, i något slags sekundärt syfte, för att bättra på franskan. I april blev åkningen för dålig och de andra började få hemlängtan, vilket jag hade full förståelse för. Själv kände jag att jag inte hade något annat val än att stanna för att fullfölja kursen. De åkte, jag blev kvar. Jag har aldrig känt mig så ensam som när de puttrade iväg i bilarna och jag satt kvar i vår urstädade lägenhet och såg dem åka. Nu skulle jag flytta, till en liten tvåa som jag skulle dela med fyra för mig okända killar. En kompis kompis hade intygat att åtminstone den ena, fransmannen, var schysst.

När jag tänker tillbaka på tiden i den nya lägenheten slås jag av hur otroligt selektivt minnet är. För jag har tänkt att det var väl en tid som var - helt ok. Men när jag nu ägnat lite mer tid åt att gräva fram minnen kommer jag på hur dåligt det egentligen var. Hur jag aldrig någonsin idag skulle gå med på att flytta in som ensam tjej med fyra okända killar, som dessutom inte var guds bästa barn. Jag hade glömt hur ensam jag kände mig och hur uttråkad jag var. Att jag faktiskt var rädd för den ena killen jag bodde med (som lyckligtvis åkte hem efter 10 dagar) och hur hans fötter stank eftersom de aldrig tvättades. Att ett gäng trängde sig in i vår lägenhet en kväll för att sno grejor men ångrade sig när de såg att vi var så många och att vi minuten efter hörde hur de knivrånade killen i lägenheten bredvid. Att jag efter det inte vågade vara själv i lägenheten.

Men jag hade också nästan glömt att jag fick en fin vän – fransmannen, han som var schysst. Med honom kände jag mig mindre ensam och utsatt. Vi hittade på saker, han hjälpte mig med franskauppgifter och vi hängde med hans kompisar, vars fötter inte luktade lik. Han skulle till Göteborg när det var EU-toppmöte. Det skulle jag också.

- Vi ses i Göteborg, sa vi när jag klev på bussen till Genève.

Väl hemma köpte jag tågbiljetter till Göteborg. Jag skulle hälsa på Mattias. Och demonstrera. Sedan fick jag ett erbjudande om sommarjobb som jag tog eftersom pengarna var slut. Tågbiljetterna avbokades. Så revolutionär var man. När jag ser bilderna från de där dagarna i Göteborg tänker jag alltid att jag var där, bara för att det var tänkt så. Jag hade inte tänkt kasta sten och bli skjuten, men jag hade tänkt vara där, som en del av något.

Vi sågs inte i Göteborg. Jag var inte där och jag vet inte om fransmannen var där. Varken jag eller min kompis kompis hörde någonsin av honom igen.

En försommar för 10 år sedan. Allt och inget har hänt sedan dess.

Sluttrampat

Igår var sista dagen på stegtävlingen. Hallelujah säger jag. Vilken frihet det var att ta cykeln i morse och inte bry sig om att det ger mindre steg än att gå. Ponny sa tidigare i helgen att han inte ville höra ett ord till om stegräkning när tävlingen var slut. Jag förstår honom.

Dessutom har jag ju inget tävlingssinne så det är ju rätt menlöst att jag är med i sådant där. Jag tycker ju bara det är kul att se resultaten för min egen skull. Så det slutar bara med att jag drar ned de andra i laget (ja man tävlar i lag då man anmäler sig via arbetsplatsen). Nu skäms jag mest istället för att vara nöjd. Note to self: du behöver inte vara med på allt hittepå på jobbet. Du kommer att få behålla jobbet ändå.

Längtar efter att komma igång med min egen träning igen när jag slutat snora. Den som bara jag behöver bry mig om. Det passar mig bäst, som den introvert jag är.

Introvert eller extrovert?

Jag hittade ett test där man kan kolla om man är en introvert eller extrovert personlighet genom att svara ja eller nej på följande frågor:

1. Jag föredrar att prata mellan fyra ögon i stället för att samarbeta i grupp.
2. Jag föredrar att uttrycka mig själv via att skriva.
3. Jag tycker om att spendera tid i enskildhet.
4. Jag verkar bry mig lite om status, pengar, eller erkännande om man jämför med mina kompisar.
5. Jag ogillar att prata för pratets skull men jag tycker om att prata om saker som har mening.
6. Folk tycker att jag är en god lyssnare.
7. Jag tar inte risker så ofta.
8. Jag gillar jobb som ger mig möjlighet att fördjupa mig i något utan att jag blir störd.
9. Jag föredrar att fira mina födelsedagar tillsammans med några goda vänner och/eller med min familj.
10. Andra människor tycker att jag pratar långsamt och mjukt.
11. Har jag spenderat tid ute bland för många människor, kan jag känna mig mycket trött även om jag har haft roligt.
12. Jag föredrar att ta telefonsamtal när jag först har lyssnat på röstmeddelandet.
13. Hade jag kunnat välja, hade jag nog valt att spendera veckosluten i lugn och ro och slippa göra för mycket.
14. Jag tänker innan jag pratar.
15. Jag brukar inte prata om mitt jobb förrän allt är färdigt.
16. Jag ogillar konflikter och konfrontationer.
17. Jag gillar att jobba självständigt.
18. Jag tycker inte om att göra många saker samtidigt.
19. Jag har lätt för att koncentrera mig.
20. På högskolan föredrar jag föreläsningar och ogillar seminarier.

Om du har svarat ja på de flesta frågor, är du förmodligen en introvert. Svarar du nej på de flesta frågor, är du en extrovert. 

Jag är - vilket jag visserligen visste redan - introvert. Ungefär så mycket man kan bli. Det var nära att jag spikade provet om man säger så.

Så underbart sjuk

Det har varit århundradets kanske varmaste och soligaste dag i Umeå och jag har varit småsjuk. Svullna bihålor, snuvig och med lite feber. Ändå har jag haft den skönaste dagen på länge.

Befarade att jag skulle krevera och bara längta efter att få slänga mig i en sjö men tvingas avstå på grund av sjukdom, men genom att spendera större delen av dagen på en filt i skuggan har jag parerat värmen. Varför ligga inne i soffan och snörvla när man kan göra det på ute på gräsmattan? Till ljudet av studsmattehoppande barn och en pianokonsert som milt strömmade ut från grannvillan har jag dåsat, nyst, druckit jordgubbsmilkshake och läst tidningen Vi. I fyra timmar.

Statusen i kroppen är oförändrad men själen, den är smord.

Komplimanger till komplimangslösare

En egenskap som jag beundrar är förmågan att slösa med komplimanger. Inte på ett sliskigt sätt förstås, utan på ett uppriktigt och spontant sätt. Vissa är så bra på det och då jag möter sådana tänker jag alltid att jag ska jobba på att bli bättre på det själv. 

Så du som läser detta: Vilken bra grej du gjorde idag! Du vet. Där vid lunch. Typ.

Nä ok. Kanske inte rätt forum.

Dom är här

Det fanns finurligheter på väg upp i skogen:

Uppmuntrande ord

En hjullös skateboard som nu fungerade som en slags markeringsskylt. 

Så man inte skulle springa in i stolpen kanske.

Jag började jogga. Det gick bra och jag började än en gång tro att jag var något, när...

MYGGEN kom anfallande i osannolika mängder och visade vilka som egentligen bestämmer i skogen. Det var bara att hålla tempo för att få till vinddraget, det enda skyddet mot de små bestarna. Att stanna var att dö. Jag överlevde med blotta förskräckelsen och typ 200 myggbett. Årets första möte med myggen kom som en chock. Lite som hawaiivärmen.

Dagen då jag önskade att jag inte hatade linne

Inte ska man väl klaga när det blir varmt och skönt. Nä. Men vad fan, när värmen överrumplar en så de svarta tighta byxorna man har på sig bara kladdar fast vid benen, svetten rinner från armhålorna och mascaran smetar är det inte så jävla härligt. Att jag dessutom knappt äger några vettiga sommarkläder eller -skor betyder att det inte blir så mycket bättre imorgon. Varför, åh varför, älskar jag svart och syntetiska material och inte luftiga linnekaftaner i beige från Gudrun Sjödén? Otaliga är de felaktiga vägval man gör här i livet.

Jag tänkte försöka kompensera det bristfälliga innehållet i detta inlägg med en bild och googlade därför "luftig kaftan". Till min förvåning fick jag denna träff.

Sara Wedlund. Undrar hur det gick för henne. Bra, hoppas jag.

Och vilken oväntat snygg (alt. osmaklig?) övergång det blev för nu ska jag ju ut och jogga!

Liveblogging Sverige-Finland, andra halvlek

21.02 andra halvlek är igång. Nu kör vi!

21.04 tv- bilden blir grå i 0.5 s och vi hinner förbanna TV4

21.05 de ger sig på Zlatans onda fot och det blir inte straff!!

21.07 ponny får oväntat i sig en bit chili. Huf!!

21.10 zlatan gör hattrick. Ponny förutspår att nån kvällstidning kommer att skriva Zlattrick på löpsedeln. Kom ihåg vart ni läste det först

21.17 nu är det lite segt

21.22 funderar på vem majstorovic är lik...kommer inte på det

21.33 oj. Den frisparken gick 30 m över mål

21.34 beundrar den elegant svepande rörelse som Hamren gör med sin högra hand för att titta på sin klocka

21.41 5-0! Men sluta jämföra med hockeyn, TV4-töntar

21.47 Chippen! Är du med i landslaget fortfarande!

21.49 tuuuut nu är det slut! Det här var kul.

21.51 Fast Patrik Ekwall förstörde stämningen genom att bära "fräsch" skinnkavaj i rutan

Liveblogging Sverige-Finland, första halvlek

19.57 Ponny dukar fram tofukorv - vegetarisk pubtallrik! Redo för avspark

20.00 avspark!

20.03 korven är jättegod o stjäl fokus från matchen

20.12 MÅL! Kimpa!

20.18 vi konstaterar att man får dubbeldippa ikväll

20.23 Zlatan tycks vara på väg in! Tråkigt för Toivonen

20.26 gör en minitaco av ett böjt nachochips med korv, ost, gräddfil och salsa

20.28 livsfarligt! Finland höll på att kvittera

20.32 MÅL! Zlatan!

20.36 Men mål igen! Zlatan o Larsson! Så fint.

20.43 spelar Salem al fakir för Finland?

Grå värld/Svarta tankar

Ooooh så ångesten har krupit i kroppen idag. Den fanns där så fort jag vaknade. En molande känsla av obehag som vägrar släppa. Som skapar dimma kring tankarna, kletar i munnen så att orden blir dåliga och som vägrar vara specifik. Sådana dagar är det bara att härda ut. Lika plötsligt som det dök upp brukar det försvinna efter en natts sömn.

Det kan också hjälpa att ta en promenad och lyssna på detta mästerverk. De sista minuterna av neandertalar-rens-med-finess är lycka för mig. Dessutom är det som liveklipp väl värt en titt.

Trevligt slit

Det finns lite småplock kvar att fixa, men vi betraktar oss som färdiga med rummet nu. Det är så fantastiskt skönt. Rummet är ju så stort! Det har vi aldrig sett eftersom det varit fullproppat med grejor och i perioder även befolkat. Vi slet som djur men hade bestämt att det skulle ske under trevliga former. Vi lagade en jättegod lunch och drack ett glas vin till det, tog kaffepaus med sötsaker på eftermiddagen och valde varannan skiva var. Inte kändes det jobbigt. Efter att ha avslutat dagen med ännu en jättegod måltid och ytterligare ett glas vin däckade vi dock i soffan 22.30. Krälade över till sängen efter ett tag och sov i 10 timmar.

Jag ger en bild senare, det är sånt motljus i rummet nu.

Projekt Röj avslutas?

I tisdags hittade vi äntligen ett skrivbord på Blocket och hann även köpa den. Vi har hittat ett antal men de har rykt på typ en halvtimme. Det gäller att vara på hugget på Blocket tydligen. Det har varit avsaknaden av ett skrivbord som bromsat upp Projekt Röj som jag skrev om för länge sedan. Rummet ser faktiskt värre ut nu än det gjorde då. Men snart, när Ponny vaknar, ska vi sätta igång igen. Hela dagen ska vi röja, sortera och möblera. Bilder utlovas senare.