SXSW i bilder

Instagram-skadad som jag blivit väljer jag att summera äventyret i Austin i bilder och i övrigt bara stämma in med Jenka. Kanske dyker det upp fler bilder sen.

PS: Är det någon som kan förklara för mig hur man gör bilderna större och sådär jämna och fina i kanterna? Min blogg är så buskis.

Fullt ös medvetslös

Innan livet går vidare på den här bloggen måste jag säga något om förra veckan. Veckan som var overkligt bra. Det var fullt ös hela vägen, på ett bra sätt. Rep varje dag efter jobbet. Onsdagen spenderades i Stockholm för att skaffa arbetsvisum till USA, men lyckligtvis gick oväntat lite av dagen åt till just det, så den kunde istället ägnas åt trevnad i solen. Sen direkt från flygplatsen till Refusedspelningen. Som jag ärligt talat inte var så laddad inför (pga barnsliga resonemang om att det aldrig skulle kunna bli som förr osv) men som var makalöst bra. På fredagen körde vi fest och genrep inför USA inför nära och kära. För mig personligen följde ett lugn efter det. Jag kände att vi kommer inte att göra bort oss, alls. Var bara orolig för att bli sjuk, så det har gurglats sprit och klunkats c-vitaminbrus. Ljuvligheterna toppades med Immortal på House of Metal. Töntiga, måhända, men ändå så sjukt bra. Älskade att känna pyron hetta mot huden och vibrationerna från ettriga baskaggar kittla fötterna.

Så hur toppar man det? Möjligen genom att åka till South by Southwest. Jag vet inte hur det kommer att gå med bloggandet här under tiden för min del, men Matte som ska åka med oss blogga om äventyret för VF.
Check it out!

PS: Idag fyller världen bästa Ponny år. Puss på honom!

Peppen!

Sköna söndag

 

Det ljuva vuxenlivet

Att vara vuxen kan ibland innebära friheten att stoppa hur många tuggummin man vill i munnen. Jag har fem just nu. Och ont i käkarna.

Uppdatering: Jag har nu även ont i magen och är illamående. Det här tilltaget kanske inte ska betraktas som vuxet trots allt.

Liket lever

Jag noterade att det var tre veckor sedan sist jag skrev något här. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva nu heller. Jag vill, men det tar emot. Jag har inte hittat den nivå jag vill lägga mig på när det kommer till att dela med sig av det som är svårt. Ni vet, det gamla uttjatade personligt, inte privat. I väntan på sådan klokskap kan jag väl kort summera att livet är trögt, mörkt och klibbigt. Förhoppningarna om ett ljusare 2012 är borttappade, tillfälligt i bästa fall, och jag är så förbannat less. Jag är ju inte sån här egentligen. Eller är det just det jag är? Nej. Jo. Kanske. Nej!

I helgen fyllde jag år och påmindes om hur fina vänner jag har. Det värmer och inger hopp. Tack till er.

En sällsam dag

Tänk vad olika måndagar kan vara. I motsats till förra måndagen var denna allt annat är förutsägbar och oinspirerande. Eller vad sägs om följande smakprov.

1. Sifo ringde och frågade mig om jag tror på spöken och om jag i sådana fall sett några.

2. Jag fick veta att jag ska spela på samma grej som Roky Erickson i mars, i hans hemstad.

3. När jag gick på stan för att göra ett ärende på lunchen drogs jag in i en situation där jag plötsligt förvandlats till en främmande kvinnas personliga assistent och stod mitt i en av stadens gallerior och hjälpte henne få ordning på sina ihopkorvade trosor. Eller "småtrosor" som hon kallade dem. Till mitt försvar vill jag påstå att vem som helst med någon form av empatisk förmåga hade kunnat hamna i samma situation.

Så, tisdag, vad kontrar du med?

En association

Såg på Nyhetsmorgon i morse...

















...och kom att tänka på Vänner-avsnittet när Ross får en spray tan.

 (Mitt proffsiga jag skulle förstås velat lägga upp klippen direkt i bloggen, men mitt amatör-jag kommer inte överens med Blogger så ni får nöja er med länkarna)

En titt i backspegeln, del 4

Jag inser att jag måste avsluta min tillbakablick på 2011 så att jag kan stänga det kapitlet och koncentrera mig på 2012.

OKTOBER

 Som jag berättat tidigare åkte vi till Piteå på 30-årsfest i oktober. Där spelade DJ Beethoven. Han var så vild att han knappt lät sig fångas på bild, så ni får föreställa er resten själva.

 Vi överraskade Maria när hon  fyllde 30.

Och Elise hade namngivningsfest (där jag officiellt blev utnämnd till hennes gudmor, supermegapepp!!)

NOVEMBER

I november hände det inte så mycket enligt min kamera.

 Vi firade i alla fall mormors födelsedag. Hon blev så glad över att få paket att hon också blev svår att fånga på bild.

DECEMBER

 Julafton. Jag var en man-tager-vad-man-haver-tomte.

Nyårsafton firades traditionsenligt hemma hos oss. Icke-traditionsenligt kom Mattias upp från Göteborg och firade med oss. Årets bästa idé tyckte jag. I övrigt blev det barre som vanligt, vilket jag av hänsyn till våra gäster inte delar med mig av.

Måndag hela veckan..?

Helgen som gick: många timmars sömn, god mat, fint umgänge. No stress. Ändå, idag: trött, håglös, oinspirerad, värkande kropp trots varierad arbetsställning. Måtte det bli ändring till imorgon då jag ska skriva en text om något jag inte vet så mycket om.

Jabberwocky

I fredags såg vi Alice i Underlandet. Det påminde mig om klippet nedan, som jag utan att överdriva sett minst 100 gånger under min uppväxt. Jag hade en VHS-kassett med blandade snuttar från barnprogram och tecknat (sånt som någon vuxen hunnit snappa upp genom att kasta sig på rec-knappen när något barnvänligt flimrat förbi på tv:n) och Mupparnas tolkning av Jabberwocky fanns med där. Det var seriöst det läskigaste jag visste. När Jabberwocky seglade in i bild (1.14 in i klippet) kastade jag mig alltid bakom fåtöljen och kikade med skräckblandad förtjusning fram för att ändå få en lagom skymt av monstret. Jag har inte sett scenen sedan dess men förvandlades nu till mitt fyraåriga jag igen. Hu!

En titt i backspegeln, del 3

JULI

I juli hade jag semester, var hyfsat aktiv och använde därför kameran lite flitigare än vanligt.

 Det grillades med mystisk dam i hatt.

Vi åkte till Piteå och lekte med hönor (de ville dock mest ligga i en grop)...

 ...och firade att Jenka kommit in på sin utbildning.

 Sen vände vi blicken söderut och drog på road trip. Första anhalten blev Höga kusten som bjöd på läskig konstinstallation.

 Next stop: Motala, som bjöd på jordgubbar och champagne. Typiskt Motala.

 Efter världens varmaste bilfärd (vi saknar ac) hamnade vi i Karlstad, som bjöd på en svalkande båttur. Bonus: vi såg Christer Sjögrens villa.

 

I Sala bjöds det rekordstor pizza.

 

Och Mellanfjärden kunde bjuda på pittoreska vyer och en säng att sova i.

AUGUSTI

 Jag introducerades för fenomenet kräftskiva.

 Och firade ett gäng 30-åringar som styrt upp en flashig festival.

Inte minst blev jag moster till Wyatt.

SEPTEMBER

I september åkte vi till stugan och ville aldrig åka hem. Med vemod var vi ändå tvungna att göra så till slut. Det kändes som ett definitivt avsked till sommaren 2011.

 

Det var bra att jag lämnade stugan för annars hade jag inte tagit mig till Riga. Historien vilade som en allvarstyngd skugga över staden.

Men det fanns också inslag av humor. Jag åker gärna tillbaka.

En titt i backspegeln, del 2

APRIL

Elise föddes. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 Vi sålde vår käre Stig.

MAJ

 Jag sprang mitt första lopp.

Och Ponnyn tog årets första dopp (noterade ni rimmet?!)

JUNI

 Vi var bjudna på ett fint bröllop.

Och åkte och badade en kväll efter jobbet.