Varning för vegetariskt

Det här mina vänner, det är en riktig skitbok. Uslare kokbok får man leta efter, men jag tror likväl att de flesta vegetarianer äger den. Jag fick den när jag var 16 år och blev vegetarian - och var nöjd så. Jag hade ju inga referensramar. Men nu vet jag att det är en sådan där kokbok som gör större skada än nytta. Som bekräftar alla fördomar som allätare kan ha om vegetarisk mat: att den är smaklös, fantasilös och lite präktig.

Någon som är sugen på svampgratinerad gurka (sid. 180)? Jajjemen: gör en svampstuvning, skär en stor gurka i stavar, lägg stavarna i en form och täck med stuvningen. Den enda krydda som behövs är örtsalt. In i ugnen en stund, sen är det klart. Passar på en lyxig vegetarisk vinterbuffé.

Eller vad sägs om festlig banangratäng (sid. 181)? Lägg kokt råris i en form, täck med svampstuvning och bananhalvor (!). Toppas med mandelflarn. Och så lite örtsalt på det. In i ugnen och vi är redo för fest!

Inte konstigt att jag rasade 10 kilo när jag först blev vegetarian. Om den finns att köpa fortfarande hoppas jag innerligt att den är uppdaterad.

 "Mmm, en helstekt palsternacka med råris!"

När man tar tag i skiten

Jag har blivit bättre på att ta tag i saker som känns jobbiga. Samtalet som man borde ha men som får det att knyta sig i magen, den trassliga grejen på jobbet, högen med ovikt tvätt. Sådant som inte försvinner trots att man försöker ignorera det. Jag får fortfarande kämpa men jag gör det, för jag vet att jag gör mig själv en stor tjänst genom att dra ned på tiden med oro och ångest. Och det är värt så sjukt mycket.

Stora antiklimaxdagen

Antiklimax 1
Jag kliver upp på morgonen och ser till min stora glädje att det är final i herrarnas 100 m. Yes! Det är sann underhållning. Jag är extremt laddad och planerar min dag kring sändningstiderna (zip it!). Längtar efter de ca 10 sekunder av njutning som väntar kl 13.45. Och så...alla vet säkert vid det här laget hur det gick. Antiklimax är en underdrift.

Antiklimax 2
Redan i mitten av veckan hade jag bestämt mig för att springa runt Nydalasjön idag söndag. Jag skulle sega mig runt oavsett väder och inga ursäkter skulle vara godtagbara. Så, efter Antiklimax 1, förbereder jag mig för att puttra upp med bilen till Nydalaområdet. Det är disigt men varmt så jag låter mig inte avskräckas. Upptäcker dock att min sport-bh inte hunnit torka efter gårdagens tvätt och måste torktumla den först. Börjar känna mig lite hungrig och stressad över att inte komma iväg som jag tänkt. Men jag kommer mig iväg till slut. Väl framme upptäcker jag att det blåser stormliknande vindar uppe vid sjön. Jag funderar en stund på om jag trots allt ska dra mig ur, men bestämmer mig till slut käckt för att jag minsann ska genomföra planen. Eftersom jag har på mig mina vanliga skor ska jag bara snöra på mig joggingskorna. Men, var är dom? Hemma.

Helvetesjävlasatan.

Jag bestämmer mig i ett töcken av svarta moln för att jag i alla fall ska gå på någon slags jävla powerwalk eller vad det heter. Fort och med viftande armar. Med ilskna steg går jag så närmare sjön. Det visar sig att där piskar vinden upp vatten från sjön på alla förbipasserande. Jag svär och försöker gå inne i skogen istället. Kommer att tänka på ormen jag träffade sist jag var vid Nydala och vänder mot bilen igen.

Halkar i en lerpöl.

Antiklimax 3
Jag och Ponny laddar för att se vårt nya favoritprogram Insekternas krig på Animal Planet. När trädskorpionerna börjar slåss mot en myrkoloni inser vi att det är ett avsnitt vi redan sett. Besvikelsen är enorm (men det fick som konsekvens att vi istället såg en  riktig feel good-film, The Station Agent. Slutet gott allting gott).

Kommunikation förr och nu

Enligt min mobilräkning har jag pratat sammanlagt 4 timmar i mobilen under en tremånadersperiod. Jag har ingen vidare koll på gemene mans telefonvanor men jag får en känsla av att det ligger under det normala. Det är ett kvitto på att jag inte är en telefonperson. Jag tycker mycket illa om att prata i telefon, vilket bara har förstärkts över tid. Jag är dock mycket tacksam för denna form av brist på social kompetens nu då räkningen ska betalas.

Något som jag faktiskt tycker är värre än att prata i telefon är att prata på Skype. Finns det någon mer onaturlig form av kommunikation? Det är som att man, IRL, skulle sitta mitt emot den man pratar med och stirra oavbrutet på sin samtalspartner medan man pratar. Eller rättare sagt, sitta och titta ungefär i hakhöjd på varandra. Samtidigt skulle man ställa en spegel bredvid sin vän så att man hela tiden kan vara medveten om hur man själv ser ut under samtalets gång. Ja, jag vet att man kan klicka bort rutan där man ser sig själv osv osv men ni fattar poängen. Men man ska väl inte klaga. Det var annat förr när det kostade 7 kronor minuten att ringa och prata med mamma på ekande linje.

Ingen rök utan eld

Min kära mormor ringde ikväll och var livrädd, för det brann under huset där hon bor. Det var ingen fara för det brann nere i garaget och brandkåren var snabbt på plats, men röken bolmade svart och luktade skarpt och hon trodde det värsta. Nu har hon sällskap av sin grannkompis och är lugnare. Stackars lilla mormor.

Bäste festen

Fem saker som gör ont idag:

1. Skriva med en penna 
2. Lyfta benen
3. Röra armarna bakåt 
4. Höger nyckelben 
5. Vänster knä

Dessa smärttillstånd är orsakade av träningsvärk/blåmärken/sår som uppstått i samband med Trettioårsfestivalen. Jag hade fantastiskt trevligt! Tack till födelsedagsbarnen!

Ordning och reda

Om jag hör någon yttra orden "ordning och reda i statsfinanserna" en gång till exploderar jag.

Dagens tips

Ok, till alla er därute som funderar på att smörja insidan av näsan med sesamolja: gör det inte!
Varje inandning luktar så starkt att man får huvudvärk.

Jag har en systerson

Nu är jag moster! Och än större förstås, min syster är mamma! Häftigt! Det verkar ha varit jobbigt för min syster och lite dramatiskt med kejsarsnitt och sådant men nu är han ute i den riktiga världen och syrran mår efter omständigheterna bra. Försöker pussla ihop lite info om förloppet nu. Det blir lite speciellt när sådant här sker på en annan kontinent. Man får nöja sig med sms och meddelanden på Facebook till en början. Det ryktas i alla fall att den lilla gossen är en riktig skönhet. Jag är sjukt ivrig att få en Skype-date med honom.

Festa like a kräfta

Så var man invigd i den ädla traditionen Kräftskiva. I vår familj höll vi inte på med sådan, det var surströmming som gällde och den skulle inte intas under några som helst festliga former. Och som vegetarian sedan 15 år tillbaka har mitt intresse för företeelsen varit svalt. I sommar har ju jag och Ponnyn börjat äta räkor så då tänkte jag att jag testar det där med kräftor också. I ärlighetens namn var det tillställningen jag var nyfiken på snarare än kräftorna i sig. Jag blev inte besviken. Vår tremannaskiva var fantastisk och avslutades, som de flesta lyckade fester gör, med några timmars dans. Slutsats: Jag älskar kräftskiva!!!

Saker man minns och inte minns

Jag är ganska bra på att komma ihåg datum, särskilt födelsedatum. Jag kommer till exempel fortfarande ihåg när gamla kompisar från lågstadiet fyller år.

Den 12 augusti varje år tänker jag lite extra på min första pojkvän. Idag skulle han ha fyllt 32, om inte han hade valt att nöja sig med att bli 25. Vi var ihop på hans sjuttonde och artonde födelsedag. Undrar vad vi gjorde då och vad jag gav honom i present. Där sviker minnet, tyvärr.

Majstorovic är lik

Jag har tidigare skrivit om att det är kul att se hur folk kan ha hamnat på bloggen via google-sökningar. Idag har någon landat hos mig genom att söka på "majstorovic är lik". Tyvärr fann den sökande nog inga svar hos mig. Jag önskar dock att jag hade kunnat erbjuda ett svar, för frågan är befogad och jag har själv ställt mig den flertalet gånger - vem är Majstorovic lik egentligen?

Jag tror inte det finns något svar i lika-som-bär-klass utan tror mer att det är en mix av flera personer (utöver hans mamma och pappa).

I väntans tider

Det är spännande dagar nu. Enligt beräkningarna ska jag bli moster idag. Men det tycks inte stämma, jag Skypade med systern ifråga igår och hon tyckte inte att det kändes riktigt på gång. Det är vid sådana här tillfällen man påminns om det sorgliga i att vi bor nästan så långt ifrån varandra som det bara är möjligt.

Vad jag gjorde

Jag känner mig själv ganska väl visade det sig, åtminstone mitt jobb-jag. Klockan 11 idag såg nämligen läget exakt ut som jag hade förutspått bortsett från att jag nog inte hade hunnit gå igenom all e-post. Det var kanske ingen jättebedrift i och för sig, att gissa rätt. Det var rätt trevligt att börja jobba faktiskt, åtminstone fram till ungefär kl 15 då solen valde att spricka fram och sprida semesterlik värme. Värre kan det bli imorgon. Då duger det inte längre att bara gå igenom e-post och vanlig post. Gulp. Längtar till lunchen.

Vad gör jag nu?

Jag har tidsinställt detta inlägg, för just nu sitter jag på jobbet. Där bloggar jag inte. Undrar vad jag gör, såhär första dagen efter semestern. Jag tror att jag har gått igenom min e-post men sparat snigelposten till efter lunch, pratat med mina kollegor om hur semestern varit och att jag nu börjar bli hungrig och tänker på att det ska bli gott med enchiladas som jag har i matlådan. Vardagen är tillbaka, det är ett som är säkert.

Att gillra dödsfällor

Mitt största intresse just nu är att gillra bananflugefällor. Jag visste inte att man kunde göra annat för att eliminera dem än att gömma bort sådant de tycker är gott förrän igår när jag såg att en vän till mig på Facebook hade efterlyst utrotningstips och fått många svar. Tydligen är vatten + något sött + något surt + diskmedel en väl beprövad formel. Flugorna dras till det sötsura och diskmedlet tar bort ytspänningen, så när de dykt ner i vad de tror är en festlig cocktail tar de sig inte upp, varefter de drunknar i drinken. Jag ställer ut små skålar med drinkar i olika konstellationer så att de får en hel buffé att välja och vraka från. Mest effektiv har blandningen vatten/vitvinsvinäger/socker/diskmedel varit med hela 13 dödsoffer. Sämst var sliskdrinken bestående av mycket lite vatten/mycket sirap/ättika/diskmedel. Inte en enda nappade. Själv trodde jag på den.

Jag har även lärt mig att inte ha så höga tankar om bananflugans förmåga till konsekvensanalys, eftersom jag ett tag trodde att de kanske skulle låta sig avskräckas att smaka på dödens dryck när de såg sina kompisar ligga nere på botten. Nu vet jag att om detta har någon påverkan alls så är den enbart positiv.

Elise

 
Idag har jag hängt med min kompis Elise. Jag blir glad när vi träffas och det tycks oftast vara ömsesidigt. Elise bor Öst på stan och har sedan en vecka tillbaka börjat äta banan. På fritiden övar hon gärna på att sätta sig upp. Hennes föräldrar är världens bästa, men om hon blir less på dem emellanåt kan hon alltid ringa sin gudmor (dvs. mig!).
 

Snipp snapp snut

Nu är jag hemma igen och ordningen återställd. Den sista semesterveckan flög iväg och på måndag är det jobb igen. Jag hade lite ångest för det igår, men det ska nog bli bra. Semestern har varit i princip som jag ville ha den. Och jag har roliga saker att se fram emot på jobbet. *försöker intala mig själv att det är ok att semestern är slut*

Jag tänkte portionera ut lite bilder från sommarens äventyr framöver, så håll till godo!