Helgen som snart är slut

Rapport från himlen

Just precis nu har jag det fruktansvärt bra. Tidigare idag var jag och tände ett ljus och piffade till det på morfars grav. Det var fuktigt och blåsigt och jag blev frusen ända in i märgen. Så nu har jag bäddat ner mig i sängen med mjuka kläder och en massa kuddar. Slösurfar och är i ett sådär avslappnat tillstånd som jag annars har så svårt att hitta till. Njuuuter! Det här ska jag göra om.

Businessåret 2012

Jag förstår att ni undrar hur det gick med kalendern egentligen. Jo, efter att ha lusläst beställningskatalogen ett varv till hittade jag en modell med namnet ”Business” som påminde ganska mycket om min nuvarande kalender och som skulle kunna fungera som en refill till den, trots att den inte är avsedd för det egentligen. Och trots att namnet avskräckte snarare än lockade valde jag Business. Med andra ord valde jag det säkraste spåret. Inga nya perspektiv på tiden här inte. 

Jag har fått den nu. Den är ful och ger en steril känsla som andas äcklig business. Är lite besviken på mig själv, att jag inte vågade mer. Jag får vänta med ge en utvärdering till årsskiftet när jag ska börja använda den. Tänk om 2012 blir ett stelt business-år nu bara för det.

Bubblande lycka

Vilken helg. Vi har haft bästa Malin på besök. Älskade Elise hade namngivningskalas och som hennes gudmor fick jag världens finaste kort som gjorde mig rörd. Vi lyckades totalblåsa den nyblivna 30-åringen Maria så att hon fick en överraskningsfest värd namnet. Som grädde på moset överrumplade Ponnyn mig med att ha tatuerat in mina initialer. Jag blev fånigt glad och fnissar varje gång jag ser det. Kanske världens bästa helg.

Konsum Gourmet

Jag kan inte annat än älska gourmet-tipsen man kan få på vårt Konsum. Ät o njut!

När en beställningskatalog framkallade existentiell kris‏

Den vanligtvis ganska trivsamma uppgiften att välja en kalender inför kommande år, som jobbet dessutom bekostar, känns i år nästintill oöverstiglig. När refillen till min kalendermodell tycks ha utgått står jag plötsligt inför ett hav av val. Helt ofrivilligt. Beslutsångesten är kompakt. Att välja en kalender som överensstämmer med mitt sätt att betrakta dagarna, veckorna, året, är nämligen mer än viktigt. Det kan vara livsavgörande. För kalendern behöver nödvändigtvis inte bara vara en spegling av min syn på tiden, den kan också vara en källa till förändring av densamma. Vill jag leva i nuet, ta dagen som den kommer? Då kanske jag borde ha en kalender med en dag per uppslag. Men eftersom svensk förvaltning inte direkt är uppbyggd kring carpe diem-filosofin borde jag förmodligen ha åtminstone veckovis översikt. Men dagarna då? Sedan flera år tillbaka har mina dagar varit vertikala, med markeringar för heltimmar. Vad händer om jag skulle övergå till horisontella dagar? Det verkar kaotiskt eftersom flera åtaganden samma dag kan ligga i en enda röra utan tidsmässig rangordning. Kanske vore det dock ett nytt sätt för mig att betrakta min arbetsdag och de uppgifter den inrymmer. Kanske skulle jag då sortera saker efter prioritet snarare än vilken tid på dagen de ska genomföras.

Ni hör ju. Det är inga lätta grejor det här. Kasta sig in i ett nytt okänt system för strukturerad tidsplanering eller stanna kvar i mina trygga, vertikala dagar (eller åtminstone det alternativ som är mest likt mitt nuvarande eftersom den förbannade refillen jag vill ha inte finns)?

(Jag gissar/hoppas att min vän och tillika planeringsexpert Elin kan ha tankar kring detta)

Där det inte finns någonting att göra

Direkt efter jobbet i fredags åkte vi till mormors stuga. Vi hade bestämt att vi skulle sova över där, göra i ordning stugan för vintern och åka hemåt igen vid lunch på lördagen. Men det var så otroligt avkopplande där så vi kunde inte göra annat än att stanna ett dygn till. När man måste hämta vatten i älven, koka den på gasolspisen och hälla upp i baljor bara för att kunna diska faller man in i ett lugn som inte kan mäta sig med något annat hemma. Det kändes helt rätt just nu.