Varning för vegetariskt

Det här mina vänner, det är en riktig skitbok. Uslare kokbok får man leta efter, men jag tror likväl att de flesta vegetarianer äger den. Jag fick den när jag var 16 år och blev vegetarian - och var nöjd så. Jag hade ju inga referensramar. Men nu vet jag att det är en sådan där kokbok som gör större skada än nytta. Som bekräftar alla fördomar som allätare kan ha om vegetarisk mat: att den är smaklös, fantasilös och lite präktig.

Någon som är sugen på svampgratinerad gurka (sid. 180)? Jajjemen: gör en svampstuvning, skär en stor gurka i stavar, lägg stavarna i en form och täck med stuvningen. Den enda krydda som behövs är örtsalt. In i ugnen en stund, sen är det klart. Passar på en lyxig vegetarisk vinterbuffé.

Eller vad sägs om festlig banangratäng (sid. 181)? Lägg kokt råris i en form, täck med svampstuvning och bananhalvor (!). Toppas med mandelflarn. Och så lite örtsalt på det. In i ugnen och vi är redo för fest!

Inte konstigt att jag rasade 10 kilo när jag först blev vegetarian. Om den finns att köpa fortfarande hoppas jag innerligt att den är uppdaterad.

 "Mmm, en helstekt palsternacka med råris!"

När man tar tag i skiten

Jag har blivit bättre på att ta tag i saker som känns jobbiga. Samtalet som man borde ha men som får det att knyta sig i magen, den trassliga grejen på jobbet, högen med ovikt tvätt. Sådant som inte försvinner trots att man försöker ignorera det. Jag får fortfarande kämpa men jag gör det, för jag vet att jag gör mig själv en stor tjänst genom att dra ned på tiden med oro och ångest. Och det är värt så sjukt mycket.

Stora antiklimaxdagen

Antiklimax 1
Jag kliver upp på morgonen och ser till min stora glädje att det är final i herrarnas 100 m. Yes! Det är sann underhållning. Jag är extremt laddad och planerar min dag kring sändningstiderna (zip it!). Längtar efter de ca 10 sekunder av njutning som väntar kl 13.45. Och så...alla vet säkert vid det här laget hur det gick. Antiklimax är en underdrift.

Antiklimax 2
Redan i mitten av veckan hade jag bestämt mig för att springa runt Nydalasjön idag söndag. Jag skulle sega mig runt oavsett väder och inga ursäkter skulle vara godtagbara. Så, efter Antiklimax 1, förbereder jag mig för att puttra upp med bilen till Nydalaområdet. Det är disigt men varmt så jag låter mig inte avskräckas. Upptäcker dock att min sport-bh inte hunnit torka efter gårdagens tvätt och måste torktumla den först. Börjar känna mig lite hungrig och stressad över att inte komma iväg som jag tänkt. Men jag kommer mig iväg till slut. Väl framme upptäcker jag att det blåser stormliknande vindar uppe vid sjön. Jag funderar en stund på om jag trots allt ska dra mig ur, men bestämmer mig till slut käckt för att jag minsann ska genomföra planen. Eftersom jag har på mig mina vanliga skor ska jag bara snöra på mig joggingskorna. Men, var är dom? Hemma.

Helvetesjävlasatan.

Jag bestämmer mig i ett töcken av svarta moln för att jag i alla fall ska gå på någon slags jävla powerwalk eller vad det heter. Fort och med viftande armar. Med ilskna steg går jag så närmare sjön. Det visar sig att där piskar vinden upp vatten från sjön på alla förbipasserande. Jag svär och försöker gå inne i skogen istället. Kommer att tänka på ormen jag träffade sist jag var vid Nydala och vänder mot bilen igen.

Halkar i en lerpöl.

Antiklimax 3
Jag och Ponny laddar för att se vårt nya favoritprogram Insekternas krig på Animal Planet. När trädskorpionerna börjar slåss mot en myrkoloni inser vi att det är ett avsnitt vi redan sett. Besvikelsen är enorm (men det fick som konsekvens att vi istället såg en  riktig feel good-film, The Station Agent. Slutet gott allting gott).

Kommunikation förr och nu

Enligt min mobilräkning har jag pratat sammanlagt 4 timmar i mobilen under en tremånadersperiod. Jag har ingen vidare koll på gemene mans telefonvanor men jag får en känsla av att det ligger under det normala. Det är ett kvitto på att jag inte är en telefonperson. Jag tycker mycket illa om att prata i telefon, vilket bara har förstärkts över tid. Jag är dock mycket tacksam för denna form av brist på social kompetens nu då räkningen ska betalas.

Något som jag faktiskt tycker är värre än att prata i telefon är att prata på Skype. Finns det någon mer onaturlig form av kommunikation? Det är som att man, IRL, skulle sitta mitt emot den man pratar med och stirra oavbrutet på sin samtalspartner medan man pratar. Eller rättare sagt, sitta och titta ungefär i hakhöjd på varandra. Samtidigt skulle man ställa en spegel bredvid sin vän så att man hela tiden kan vara medveten om hur man själv ser ut under samtalets gång. Ja, jag vet att man kan klicka bort rutan där man ser sig själv osv osv men ni fattar poängen. Men man ska väl inte klaga. Det var annat förr när det kostade 7 kronor minuten att ringa och prata med mamma på ekande linje.

Ingen rök utan eld

Min kära mormor ringde ikväll och var livrädd, för det brann under huset där hon bor. Det var ingen fara för det brann nere i garaget och brandkåren var snabbt på plats, men röken bolmade svart och luktade skarpt och hon trodde det värsta. Nu har hon sällskap av sin grannkompis och är lugnare. Stackars lilla mormor.

Bäste festen

Fem saker som gör ont idag:

1. Skriva med en penna 
2. Lyfta benen
3. Röra armarna bakåt 
4. Höger nyckelben 
5. Vänster knä

Dessa smärttillstånd är orsakade av träningsvärk/blåmärken/sår som uppstått i samband med Trettioårsfestivalen. Jag hade fantastiskt trevligt! Tack till födelsedagsbarnen!

Ordning och reda

Om jag hör någon yttra orden "ordning och reda i statsfinanserna" en gång till exploderar jag.