Lika som bär, del 2

Jo men ändå...

Eric Saade?

Rafael Nadal?

I osynk med staden

Bild: vk.se

I helgen har jag varit i osynk med staden.

Min agenda: vara hemma, ta det lugnt, läsa, skriva lite på min inlämningsuppgift, träffa några vänner under lugna former, promenera, vara ensam, se en film jag inte sett på länge.

Stadens agenda: fylla uteserveringarna, vara ung, vara spexig, spela brännboll, vibrera av feststämning, vara utklädd till indian, krossa glas mot asfalt.

Ledighetens förbannelse

Söndagsångesten är inte särskilt stark idag. Troligen beror det på att det är en kort arbetsvecka som väntar. Jag har tagit ledigt på klämdagen som uppstår på fredag, så onsdag blir lilla fredag. Skönt att slippa söndagsångest, men tror ni allt är frid och fröjd för det? Icke. Störd som jag är känner jag mig istället stressad över hur jag ska kunna få ut så mycket som  möjligt av att vara ledig fem dagar i sträck. Jag menar då inte att jag ska hinna göra en massa saker, utan att jag ska hinna känna mig avslappnad och utvilad under dessa dagar så att jag kan komma tillbaka till jobbet relativt nöjd och inte med känslan av att tiden bara försvann. Detta är något jag våndas med varje gång jag ska vara ledig längre än en vanlig helg och jag vet ju hur fantastiskt dumt det är, vilket stressar mig ytterligare. Det är ju emot alla de principer jag försöker att sträva efter.

Dumt dumt dumt.

En kommentar riktad till språkpoliser och andra besserwissrar rörande mitt förra inlägg: Jag är medveten om att vi inte har något att säga till om gällande huruvida det blir Champions League-final nästa år eller inte. Tacos är det enda vi kan styra över.

En ny tradition har skapats

Det bjöds på tacos på Teg ikväll. Den egentliga skälet till att samlas var Champions League-finalen, men jag kan såhär i efterhand erkänna att jag var där för tacosen. Och sällskapet.

Och vilka tacos sen! Ellen gjorde egna tortillas som var gudomliga och Erik gjorde en egen kryddmix. Ur dessa extra ansträngningar skapades ljuva smaker för trånande gomar. Mer sånt.

Innan vi skildes åt bestämde vi att det blir tacos och Champions League-final nästa år igen. Längtar!

Feminist Killjoys

Idag hade jag nöjet att få avnjuta en föreläsning av självaste Sara Ahmed på temat Feminist Killjoys (and Other Willful Subjects). I korta drag handlade det om att man som feminist betraktas som en glädjedödare, någon som stör omgivningens strävan efter lycka. Den som skapar dålig stämning vid familjemiddagen.

Det är väldigt lätt att relatera till det om man har någon som helst erfarenhet av att manifestera ett missnöje över sakernas patriarkala tillstånd. En arena där jag upplevt att man ständigt är denna nagel i ögat som feminist är i musikvärlden. Anekdoterna är otaliga om när vi i bandet bildligt talat blivit klappade på såväl huvudet som rumpan. Det händer så ofta att man måste välja sina strider för att stå ut. För att slippa "skapa" dålig stämning och vara just en feminist killjoy. För glädjedödarna är ju inte dom som är plumpa eller inte kan bete sig - det är vi när vi säger ifrån. Sara Ahmed slog huvudet på spiken: You become the cause of the problem you reveal. Så ibland biter man ihop.

Och spelar lite hårdare.

Nytt ur familjealbumet

Bryter bloggtorkan genom att lägga upp några bilder från den gångna helgen. Det var fint väder och fint väder betyder utflykt. Så jag packade ned Ponny och Bärstrollet i bilen än en gång och vi begav oss mot vår första anhalt: loppis.

 

Det fanns en del fint men vi köpte inget. Jag övervägde dock att köpa detta freak till kokosapa men tog mitt förnuft till fånga. Fast jag ångrar mig lite ändå. 

Ponny hade gått med på att åka på loppis endast mot att han skulle få bada sen. Så vi åkte vidare till Skeppsvik.

Han förbannade allt folk som skulle störa mitt i ombytet just utanför Skeppsviks herrgård. Fräckt! Men så lätt rubbar man inte fokus för en proffsbadare.

 Här myser han!

 Härligt! Friskt!

 Bärstrollet skyllde på en brännskada, annars hade han givetvis också badat. Själv skyller jag på att det är maj och faktiskt inte var särskilt varmt ute.

.

stolt_tjej_80

 

Hon fick medalj!! Hon och alla de 9 000 andra deltagarna, som på dagis. Men ändå.

Jag är så grymt nöjd. Jag har för första gången i mitt liv deltagit i ett lopp och för andra gången i mitt liv sprungit 5 km. Det är sant. Jag har tidigare inte trott att jag klarat av mer än 3. Min hjärna har hela mitt liv varit inställd på att skrika nej när kroppen ska kämpa lite grann. Nu är det slut på det. Jag utmanar mig själv och jag klarar av det.

Mitt lopp i korthet: Orutinerat och med bristande självförtroende ställde jag mig lite väl långt bak i klungan. När det blev dags att ge sig av gick det oerhört långsamt och var extremt trångt. Det tog 9 minuter att ta sig 1 km. Sen flöt det på bättre och jag sprang hela tiden utan att stanna upp eller gå. Det fanns till och med en hel del ork kvar mot slutet så jag är säker på att min sista kilometer var min snabbaste, även om jag inte tog tid. Att mäta resultat var jag inte ute efter och hade som bekant pillat bort chipet som annars skulle gett mig en troligen föga smickrande placering, men mitt eget omdöme är succé!

Pepp!!!