Idag hade jag nöjet att få avnjuta en föreläsning av självaste Sara Ahmed på temat Feminist Killjoys (and Other Willful Subjects). I korta drag handlade det om att man som feminist betraktas som en glädjedödare, någon som stör omgivningens strävan efter lycka. Den som skapar dålig stämning vid familjemiddagen.
Det är väldigt lätt att relatera till det om man har någon som helst erfarenhet av att manifestera ett missnöje över sakernas patriarkala tillstånd. En arena där jag upplevt att man ständigt är denna nagel i ögat som feminist är i musikvärlden. Anekdoterna är otaliga om när vi i bandet bildligt talat blivit klappade på såväl huvudet som rumpan. Det händer så ofta att man måste välja sina strider för att stå ut. För att slippa "skapa" dålig stämning och vara just en feminist killjoy. För glädjedödarna är ju inte dom som är plumpa eller inte kan bete sig - det är vi när vi säger ifrån. Sara Ahmed slog huvudet på spiken: You become the cause of the problem you reveal. Så ibland biter man ihop.
Och spelar lite hårdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar