Ikväll kryddades den gråa vardagen med en middag med fyra japanska forskare som besökte oss på jobbet. Det var så fint. Två av dem har jag träffat tidigare, både här och i Japan. De påminner mig med sina småknäppa men mycket korrekta karaktärer så mycket om min första, hittills enda, men med all sannolikhet inte sista resa till Japan. För mig var Japan kärlek vid första ögonkastet. Jag var förstås spänd av förväntan inför resan men hade aldrig trott att min bild av landet kunde vara så klockren och så fel på samma gång. Japan var neonskyltar, folkmyller och digitala toaletter men mitt i det också rofylldhet, stillsamhet och omtänksamhet. Det är ett kontrasternas land, för att låta som en kliché klippt ur Vagabond, och det passar min personlighet som handen i handsken. Jag som vill bo i ett hus på landet den ena dagen och i Paris den andra. Jag vill gärna ha liv och rörelse, men inte hets och vassa armbågar.
Jo, middagen avslutades på bästa sätt när den ena forskaren utropade "kawaii!" när jag tog på mig min basker. Made my day!
 |
| Jag hade nästan glömt killen vi träffade i Hiroshima som älskade Meshuggah. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar