Jag är så grymt nöjd. Jag har för första gången i mitt liv deltagit i ett lopp och för andra gången i mitt liv sprungit 5 km. Det är sant. Jag har tidigare inte trott att jag klarat av mer än 3. Min hjärna har hela mitt liv varit inställd på att skrika nej när kroppen ska kämpa lite grann. Nu är det slut på det. Jag utmanar mig själv och jag klarar av det.
Mitt lopp i korthet: Orutinerat och med bristande självförtroende ställde jag mig lite väl långt bak i klungan. När det blev dags att ge sig av gick det oerhört långsamt och var extremt trångt. Det tog 9 minuter att ta sig 1 km. Sen flöt det på bättre och jag sprang hela tiden utan att stanna upp eller gå. Det fanns till och med en hel del ork kvar mot slutet så jag är säker på att min sista kilometer var min snabbaste, även om jag inte tog tid. Att mäta resultat var jag inte ute efter och hade som bekant pillat bort chipet som annars skulle gett mig en troligen föga smickrande placering, men mitt eget omdöme är succé!
Pepp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar