Hejdå 2011

Hejdå 2011. Du växte fram ut tre delar surt, två delar sött och en del salt. Jag tror att 2012 kan bli en riktig sötsak.

Som ni kanske förstått kommer jag inte hinna lägga upp del 2-4 av årssummeringen, men det kommer! Nu ska jag fortsätta pyssla på inför kvällens fest samt försöka hålla min iver över att min kära vän Mattias från Göteborg kommer upp till oss idag i schack (konstig meningsbyggnad). Gott nytt år!

En titt i backspegeln, del 1

Det börjar bli dags att summera 2011. Jag väljer att göra det i fyra omgångar (jag tycker kvartalsindelningen av året är underskattad).

Januari
Jag och Ponny var slut i både kropp och själ efter en tumultartad tid (som vi fortfarande befann oss i) och kände att vi behövde ett andrum för att orka vidare. Vi åkte till Marrakech. De första tre nätterna sov vi 11 timmar per natt, sedan var det som att vi kom ikapp. Solen sken på oss varje dag och vi kunde nästan känna hur ljuset trängde in i våra celler. Allt gjordes i slow motion. Det berodde antagligen på omständigheterna, i kombination med att staden i sig var så förförisk, men den resan var kanske den bästa någonsin.

 Utsikten från taket på vår riad...

.

 

...där vi åt vår frukost varje morgon...

 

...och njöt.

 

Februari 

 Jag fyllde år och fick en blomma av mormor.

 Finaste Malin var på besök så vi styrde upp en middag.

Mars

 

 Mars bjöd på många fina vinterdagar.

 

Det var också månaden då vi skaffade ett våffeljärn och åt våfflor varje söndag.

Levande död

Ville bara visa vilken äcklig spökbild jag tog på mig själv idag. Ska spara den och skrämma mina eventuella framtida avkommor med den. BU!

Drömvinsten

Oktober 2011
På en 30-årsfest i Piteå vinner vi musikquizet överlägset. "Under alla år jag kört det här quizet har ingen någonsin fått 11 poäng" säger den omskakade och djupt imponerade trubaduren. Vi tar det hela med en axelryckning som det elitistiska umeålag vi är och mottar det hedersamma priset: en dunk Chateau de Garage.

Nyfiken på: Öland

Det ryms mycken nyfikenhet inom mig. Då menar jag att jag är vetgirig (för att låta något pretentiös/tråkig/gammaldags) snarare än att jag lägger näsan i blöt. Idag är jag nyfiken på Öland. Jag har nämligen tänkt ganska mycket i höst på ölänningar - finns dom? Jag har aldrig hört talas om någon som kommer från Öland. Är inte det bara ett ställe folk semestrar på? Det ser kargt ut. Men också blommigt och fint. I På spåret i fredags var de på Öland, då väcktes frågorna inom mig igen. Kanske berättade Fredrik Lindström något om ölänningarna. Jag kan ha missat det för att jag satt i egna tankar om Öland. Hoppas inga eventuella ölänningar känner sig kränkta om de mot all förmodan skulle läsa detta. Jag undrar ju bara om de finns.

Ett sista inlägg om min kalender, sen lovar jag att sluta

Jag satt där med min Business och försökte skriva ner de första aktiviteterna för 2012. De har förvarats i mitt huvud ett bra tag nu och jag har fått lov att hålla ordning på dem där så gott jag kunnat, allt för att förhala invigningen av Business. Det har känts fel. Business har känts fel. Den är ful, tiden blir ful i Business. Kalenderbladen repellerade pennspetsen. Jag gick till Åkerbloms på lunchen och plötsligt fanns den där: refillen till min gamla kalender! Jag tvekade inte en sekund. Nu ser tiden ut så som jag känner till den. Horisontella veckor och vertikala dagar med röda ramar. Jag kan slappna av.

Efterlyst: rimligheten

Jag är mycket förbryllad. Ponnyns far hävdar å det bestämdaste att vi brukar, eller åtminstone brukade, bänka oss framför Efterlyst tillsammans med ett gäng vänner varje vecka - det har vi berättat för honom! Att det var en slags tradition vi hade, vi och våra vänner. Det låter onekligen trevligt, inte programvalet, men det stående inslaget av socialt umgänge. Så här i nedladdningens- och SVT Play-tider är det lätt att romantisera kring tv-tablån som ett socialt kitt. Jag minns ju hur familjen troget samlades framför familjeunderhållningsprogram som 24 Karat och Söndagsöppet. Det är nästan så att jag funderar på att kalla samman någon slags tv-klubb. Som en bokcirkel ungefär. För det ligger nämligen ingen som helst sanning i ponnypappans påstående att vi skulle haft en sådan sammanslutning. Det faller på två grundläggande punkter: 1) vi ser aldrig på Efterlyst och 2) vi bjuder i princip aldrig över vänner för att se något på tv överhuvudtaget om det inte är sportrelaterat. Det är en gåta vart detta kommer ifrån. Ponnyn och pappan blev nästan ovänner, så bestämd var pappan. Han menade att Ponny minsann skulle få höra hur det förhöll sig när jag kom hem och kunde bekräfta att vi ju visst brukar se på Efterlyst i grupp.

Adventstid

Första advent i söndags alltså. Vi beslutade oss för skjuta upp julpyntningen på obestämd tid. Ingen av oss har några som helst julkänslor och det känns fel att försöka krysta fram dem med hjälp av några tomtar och ljusstakar. Det är ju typ oktober ute. Dessutom känns julen osedvanligt menlös att fira i år, som familjehögtid betraktad. Och jesusbarnet skiter jag i. Men det ska bli gott med Janssons.

Politiskt korrekt i köket

I vårt hem kombinerar vi gärna funktionalitet med politisk korrekthet!

Hur man håller en lever

I veckan har någon hittat till min blogg genom att googla "hur man håller en lever". Det väcker så mycket nyfikenhet hos mig.

Livet med Ponny, del 2

Min kära Ponny, tillika sambo, är rädd för att luften ska ta slut i vårt badrum. När jag är frusen och vill duscha varmt så det ångar i hela badrummet kommer han och öppnar dörren så att kall luft strömmar in och kyler ner mig igen. Ikväll låg jag i badet. Som ett brev på posten kom han tassande och drog upp dörren. Viftade några gånger med dörren så att riktigt mycket syre skulle komma in. Allt för att jag inte skulle kvävas. Han är så omtänksam.

Ps: Vi har inte världens minsta badrum. Ds

Tisdag kl. 07.45

När man aldrig riktigt landar

Som ni kanske har förstått utifrån mina senaste inlägg har jag varit mycket på resande fot på sistone. I jobbet enbart, vill jag understryka. Jag har haft svårt att hitta bloggmotivationen när jag varit tvungen att ställa in hjärnan på nya mål från dag till dag. Delta i en konferens en dag, anordna en konferens nästa, gå på kurs i två dagar och själv hålla en presentation dagen därpå. Så har det sett ut. Och fortsätter ett tag framöver, men jag får åtminstone sova hemma ända fram till mitten av december nu. Kanske blir det därmed också mer frekvent bloggande. Det får tiden utvisa.

Ny kväll, nytt hem

Status: Är i Stockholm och sover japanskt. God natt.

Skrivet i blod, ristat i sten

Status: Är i Uppsala och sover i en runstenssäng. Over and out.

Helgen som snart är slut

Rapport från himlen

Just precis nu har jag det fruktansvärt bra. Tidigare idag var jag och tände ett ljus och piffade till det på morfars grav. Det var fuktigt och blåsigt och jag blev frusen ända in i märgen. Så nu har jag bäddat ner mig i sängen med mjuka kläder och en massa kuddar. Slösurfar och är i ett sådär avslappnat tillstånd som jag annars har så svårt att hitta till. Njuuuter! Det här ska jag göra om.

Businessåret 2012

Jag förstår att ni undrar hur det gick med kalendern egentligen. Jo, efter att ha lusläst beställningskatalogen ett varv till hittade jag en modell med namnet ”Business” som påminde ganska mycket om min nuvarande kalender och som skulle kunna fungera som en refill till den, trots att den inte är avsedd för det egentligen. Och trots att namnet avskräckte snarare än lockade valde jag Business. Med andra ord valde jag det säkraste spåret. Inga nya perspektiv på tiden här inte. 

Jag har fått den nu. Den är ful och ger en steril känsla som andas äcklig business. Är lite besviken på mig själv, att jag inte vågade mer. Jag får vänta med ge en utvärdering till årsskiftet när jag ska börja använda den. Tänk om 2012 blir ett stelt business-år nu bara för det.

Bubblande lycka

Vilken helg. Vi har haft bästa Malin på besök. Älskade Elise hade namngivningskalas och som hennes gudmor fick jag världens finaste kort som gjorde mig rörd. Vi lyckades totalblåsa den nyblivna 30-åringen Maria så att hon fick en överraskningsfest värd namnet. Som grädde på moset överrumplade Ponnyn mig med att ha tatuerat in mina initialer. Jag blev fånigt glad och fnissar varje gång jag ser det. Kanske världens bästa helg.

Konsum Gourmet

Jag kan inte annat än älska gourmet-tipsen man kan få på vårt Konsum. Ät o njut!

När en beställningskatalog framkallade existentiell kris‏

Den vanligtvis ganska trivsamma uppgiften att välja en kalender inför kommande år, som jobbet dessutom bekostar, känns i år nästintill oöverstiglig. När refillen till min kalendermodell tycks ha utgått står jag plötsligt inför ett hav av val. Helt ofrivilligt. Beslutsångesten är kompakt. Att välja en kalender som överensstämmer med mitt sätt att betrakta dagarna, veckorna, året, är nämligen mer än viktigt. Det kan vara livsavgörande. För kalendern behöver nödvändigtvis inte bara vara en spegling av min syn på tiden, den kan också vara en källa till förändring av densamma. Vill jag leva i nuet, ta dagen som den kommer? Då kanske jag borde ha en kalender med en dag per uppslag. Men eftersom svensk förvaltning inte direkt är uppbyggd kring carpe diem-filosofin borde jag förmodligen ha åtminstone veckovis översikt. Men dagarna då? Sedan flera år tillbaka har mina dagar varit vertikala, med markeringar för heltimmar. Vad händer om jag skulle övergå till horisontella dagar? Det verkar kaotiskt eftersom flera åtaganden samma dag kan ligga i en enda röra utan tidsmässig rangordning. Kanske vore det dock ett nytt sätt för mig att betrakta min arbetsdag och de uppgifter den inrymmer. Kanske skulle jag då sortera saker efter prioritet snarare än vilken tid på dagen de ska genomföras.

Ni hör ju. Det är inga lätta grejor det här. Kasta sig in i ett nytt okänt system för strukturerad tidsplanering eller stanna kvar i mina trygga, vertikala dagar (eller åtminstone det alternativ som är mest likt mitt nuvarande eftersom den förbannade refillen jag vill ha inte finns)?

(Jag gissar/hoppas att min vän och tillika planeringsexpert Elin kan ha tankar kring detta)

Där det inte finns någonting att göra

Direkt efter jobbet i fredags åkte vi till mormors stuga. Vi hade bestämt att vi skulle sova över där, göra i ordning stugan för vintern och åka hemåt igen vid lunch på lördagen. Men det var så otroligt avkopplande där så vi kunde inte göra annat än att stanna ett dygn till. När man måste hämta vatten i älven, koka den på gasolspisen och hälla upp i baljor bara för att kunna diska faller man in i ett lugn som inte kan mäta sig med något annat hemma. Det kändes helt rätt just nu.

Händelser på ICA Gourmet

Idag fes en gubbe/medelålders man på mig på ICA Gourmet. Precis när jag passerade bakom honom lade han av en brakare. Jag tänker att han avsåg att köra en smygare men att det gick snett. Det känns lättare för mig att hantera då. Jag är normalt sett inte så lättskrämd men hade hjärtklappning i flera minuter efteråt. Så högljudd var den.

Heureka!

Det tog mig månader av småkrämpor, ett antal pikar från en massör, en inspirationshelg för löpare och ett besök hos en sjukgymnast att inse: höstens ledord stavas bålstabilitet.

Om hårt arbete och att vara sin egen lyckas smed

Det får räcka nu. Bloggar, liberala dagstidningar och käcka livscoacher försöker alla övertyga mig om att jag är min egen lyckas smed. Just jag kan göra exakt vad jag vill med mitt liv, bara jag har den rätta vilja och är beredd att lägga ned riktigt hårt arbete. Vaddå niotillfemjobb? Jag kan ju sitta på ett café och jobba! Dricka latte efter latte vid min Macbook, träna och träffa lite kompisar och kanske jobba lite mer på kvällen igen. Bara jag bestämmer mig för att satsa på den där grejen som jag brinner så himla mycket för, bara jag sliter som ett djur för det så kommer belöningen. Pengar, frihet och tid. The American Dream är nu tillgänglig även för mig som svensk.

Och det är här jag vill säga: reality check! För det funkar faktiskt inte så. "Alla" har inte tillgång till "allt" bara de lägger manken till. Samhället är inte uppbyggt av en samling individer som alla har potential att bli presidenter, företagsledare eller modedesigners. Det kan väl ingen på fullt allvar tro. Samhället består uppenbarligen av glassiga glidare men till betydligt större del av konsumkassörskor, lagerarbetare och sjuksyrror. Men de har väl inte det helt enkelt? Vill inte tillräckligt mycket med sina liv. Så måste det vara. Om de bara visste vad det innebar att jobba riktigt hårt så skulle de också få smutta på en hallonbellini och sörpla ostron en onsdagkväll.

More is less

Jag hatar långa, pretentiösa bandnamn. Åtminstone om de är utformade som ett utrop, en uppmaning eller liknande. Det är något med dem som får mig att rygga tillbaka och tappa allt intresse för att lyssna på banden bakom namnen. Förmodligen har jag missat något jag skulle kunnat uppskatta, jag gillar ju t.ex. Godspeed You! Black Emperor. Jag introducerades dock till dem innan min irritation över långa bandnamn hade uppstått, då jag ännu var öppensinnad och nyfiken. Nu blir band-med-långa-bandnamn ratade direkt. Jag tror jag förknippar dem med någon slags JC-rockande hipsterkultur vars håll jag inte ens kan titta åt utan att tappa tron på mänskligheten. För vad vill man egentligen som band när man väljer namn som Clap Your Hands Say Yeah eller You Say Party! We Say Die!? Jag tänker: Typ gå på New Yorks gator och sprätta med benen. Kanske läsa Charles Bukowski och tycka man är dekadent. Men helst bo i bostadsrätt. 

Med reservation för att jag kan ha fel.

Fina dagar

Jo, jag åkte ju till Riga också efter Skellefteå (där det för övrigt var väldigt trevligt och vägen var inte ens så lång, åtminstone inte ditvägen). Jobbet bjussade. Jag kanske hade låga förväntningar, eller mer sanningsenligt är kanske att jag inte hade hunnit få några förväntningar alls. Jag hann liksom inte ställa in mig på att vi skulle åka - siktade in mig på Skellefteåtrippen och sen plötsligt var jag i Riga. Hur som helst visade Riga sig vara fantastiskt. Så mycket historia, så vackra parker och så goda piroger.På kvinnojouren och barnahuset som jag besökte hade de lyckats åstadkomma otroliga saker med små medel. Kreativiteten tycks ha tagit vid där det ekonomiska stödet tagit slut. Något att inspireras av.

Jag ägnade mig också åt s.k. shopping, en aktivitet jag hört är populär. Det blev fyra nagellack för motsvarande 40 SEK och fem piroger för 15 SEK. Ger det SATC-poäng? Såg också den berömda Swedbank-skrapan som påminde mig om att det var rätt beslut att göra slut med Swedbank.

I will survive - eller?

Tänkte bara visa ett livstecken för att lugna er som eventuellt tror att jag totalt gått ner mig efter fotbollsfiaskot. Festen som så abrupt tog slut. Men det är ingen fara med mig. I will survive. Frågan är bara om jag kommer att överleva Skellefteå, där jag ska spendera tisdagen och onsdagen. Det är mycket som kan gå fel. Vägen kanske förvandlas från att inte bara upplevas som oändlig utan också faktiskt bli det och leda mig till limbo. Jag kan bli jagad av nazister. Eller, mest sannolikt, jag kan bli smittad av Cryptosporidios (faran avblåst, my ass). Det, mina vänner, är något att oroa sig för. Önska mig lycka till.

Ungern-Sverige, andra halvlek

20.51 Chipsskålen är fylld, blåsorna är tömda och disken är diskad. Andra halvlek har börjat!

20.52 Jag var ute i köket och hämtade en öl så jag missade vad som hände men en ungrare fick visst gult kort.

20.55 Normalt sett ser vi på sport på volymnivå 28, men nu höjer vi till 32. Det vittnar om allvaret i situationen.

20.57 Hjärtat stannar. Wendt gör bort sig igen och bjuder nästan på ett ungerskt mål.

20.59 Oj, Svensson ut och Rasmus Elm in. Intressant...

21.01 Zlatan nickar lite lätt men det räcker inte. Ändå en ganska bra målchans.

21.03 Nu då. svensk frispark

21.03 Nä

21.06 Elmander, Elmander och Elmander...passar Chippen! MÅÅÅÅÅL!! Jaaa!!L Min Elmander!!! Så kyligt!!

 

21.10 ES ck: lycklig, ES Ponny: förväntansfull

21.13 Larsson ut, Toivonen in. Den nya svenska landslaget är offensivt!  

21.14 Vi hetsäter chips. Det räckte inte med ett halvkilo bakpotatis. 

21.17 Toivonen passar Zlatan, som missar öppet mål. Skärpning Zlatan! 

21.18 Tv4, era förtappade jävlar, sluta tjata om Zlatcam! Det är inte coolt! Alls! 

21.26 Sverige spelar fint och Kimpa är nära att göra mål. Ååååh, det hänger ett svenskt mål i luften! Men så ska man väl inte säga, då blir det väl ungerskt. 

21.29 Nu är mjukisbyxorna riktigt riktigt skitiga. De måste bli tunga när de blir fuktiga.

21.31 Helvetetsjävlar! Nu var det nära ungerskt mål. Isaksson gick, helt rätt, långt ut och målet var öppet på returen. Som tur var gick den strax över ribban. 

21.33 Måste säga att jag älskar när Ungern och Sverige möts. Nu byts socialisten Wernboom in, Källström ut.  

21.35 Nej. Nej. Nej. Nej. Ungern gör mål. Så jävla jävla sämst. Inget EM för Sverige? 

21.37 Fyra tilläggsminuter. Något magiskt måste hända. Zlatan, snälla fixa det här igen! 

21.41 *gråter* 

21.42 Det här var ju jävligt uselt. Röven. Tack och gonatt.

Ungern-Sverige, första halvlek

19.25 Välkomna! Här är det livebloggning. I studion: jag och Ponny. Vi har laddat med var sin halvkilos bakpotatis och är härligt dästa. Emotionell status för ck (ES): Pirrig. ES Ponny: Fokuserad.

19.28 En konflikt har redan uppstått i studion om huruvida man laddar inför matchen med musik eller inte. Carcass dånar och ck känner sig besegrad.

19.37 Åååh när börjar det?! *otålig*

19.42 Älskar Zlatans nya look. Och Sveriges klack är sjukt stor!

19.43 Nu står Zlatan beredd med micken och ska sjunga nationalsången. Nähä, nåt fair play-snack. Är han inte lite mörk under ögonen? Trött?

19.51 Matchen är igång! Ungerns målis har riktiga mysbyxor!

19.54 Vilken stämning! Ungern försöker få straff direkt. Det här kan bli fult.

19.58 Ojoj vilket läge Zlatan hade. Och Chippens inlägg! Jag får bra feeling...*smuttar rödvin*

20.01 "Fattar du ingenting av fotboll?? Kan inte du bara vara tyst???" Ponny rasar över fyrans kommentator.

20.07 Nejejnejnej!! Hands och ungersk straff!! Hur ska det här gå?!

20.08 JAAAAAA!!! Prisa ribban!!!

20.09 Hoppsan. Vinglaset är redan slut.

20.18 Gaaah!!! Bra skott Källa! Blir sugen på min och Malins drink Sweet Källa från VM -06

20.24 Fan, mjukisbyxan fixade gult kort åt Zlatan! Fel! Domarjävel! Gemensam ES: Upprört

20.27 Ponny berättar turnéhistorier. Vi är inte långsinta.

20.32 Jag (ck) vill att Elmander ska få göra mål. Jag tycker om honom. Vi skulle kunna vara ihop, om jag inte redan var ihop med Ponny.

20.33 helvetesjävlakönshelevte!!!! (ungersktjävlamål)

20.36. Första halvlek är slut. Vilket uselt slut på en i övrigt ganska bra halvlek ju. Vi ses efter pausen.

OBS Följ andra halvlek i nästa inlägg

Obs! Obs! Viktig sporthändelse!

Jag har beslutat mig för en favorit (?) i repris - jag livebloggar* igen. Ungern-Sverige, 19.25. Be here or be square.

*Jag förbehåller mig rätten att negligera bloggen om matchen blir för spännande.

Varning för vegetariskt

Det här mina vänner, det är en riktig skitbok. Uslare kokbok får man leta efter, men jag tror likväl att de flesta vegetarianer äger den. Jag fick den när jag var 16 år och blev vegetarian - och var nöjd så. Jag hade ju inga referensramar. Men nu vet jag att det är en sådan där kokbok som gör större skada än nytta. Som bekräftar alla fördomar som allätare kan ha om vegetarisk mat: att den är smaklös, fantasilös och lite präktig.

Någon som är sugen på svampgratinerad gurka (sid. 180)? Jajjemen: gör en svampstuvning, skär en stor gurka i stavar, lägg stavarna i en form och täck med stuvningen. Den enda krydda som behövs är örtsalt. In i ugnen en stund, sen är det klart. Passar på en lyxig vegetarisk vinterbuffé.

Eller vad sägs om festlig banangratäng (sid. 181)? Lägg kokt råris i en form, täck med svampstuvning och bananhalvor (!). Toppas med mandelflarn. Och så lite örtsalt på det. In i ugnen och vi är redo för fest!

Inte konstigt att jag rasade 10 kilo när jag först blev vegetarian. Om den finns att köpa fortfarande hoppas jag innerligt att den är uppdaterad.

 "Mmm, en helstekt palsternacka med råris!"

När man tar tag i skiten

Jag har blivit bättre på att ta tag i saker som känns jobbiga. Samtalet som man borde ha men som får det att knyta sig i magen, den trassliga grejen på jobbet, högen med ovikt tvätt. Sådant som inte försvinner trots att man försöker ignorera det. Jag får fortfarande kämpa men jag gör det, för jag vet att jag gör mig själv en stor tjänst genom att dra ned på tiden med oro och ångest. Och det är värt så sjukt mycket.

Stora antiklimaxdagen

Antiklimax 1
Jag kliver upp på morgonen och ser till min stora glädje att det är final i herrarnas 100 m. Yes! Det är sann underhållning. Jag är extremt laddad och planerar min dag kring sändningstiderna (zip it!). Längtar efter de ca 10 sekunder av njutning som väntar kl 13.45. Och så...alla vet säkert vid det här laget hur det gick. Antiklimax är en underdrift.

Antiklimax 2
Redan i mitten av veckan hade jag bestämt mig för att springa runt Nydalasjön idag söndag. Jag skulle sega mig runt oavsett väder och inga ursäkter skulle vara godtagbara. Så, efter Antiklimax 1, förbereder jag mig för att puttra upp med bilen till Nydalaområdet. Det är disigt men varmt så jag låter mig inte avskräckas. Upptäcker dock att min sport-bh inte hunnit torka efter gårdagens tvätt och måste torktumla den först. Börjar känna mig lite hungrig och stressad över att inte komma iväg som jag tänkt. Men jag kommer mig iväg till slut. Väl framme upptäcker jag att det blåser stormliknande vindar uppe vid sjön. Jag funderar en stund på om jag trots allt ska dra mig ur, men bestämmer mig till slut käckt för att jag minsann ska genomföra planen. Eftersom jag har på mig mina vanliga skor ska jag bara snöra på mig joggingskorna. Men, var är dom? Hemma.

Helvetesjävlasatan.

Jag bestämmer mig i ett töcken av svarta moln för att jag i alla fall ska gå på någon slags jävla powerwalk eller vad det heter. Fort och med viftande armar. Med ilskna steg går jag så närmare sjön. Det visar sig att där piskar vinden upp vatten från sjön på alla förbipasserande. Jag svär och försöker gå inne i skogen istället. Kommer att tänka på ormen jag träffade sist jag var vid Nydala och vänder mot bilen igen.

Halkar i en lerpöl.

Antiklimax 3
Jag och Ponny laddar för att se vårt nya favoritprogram Insekternas krig på Animal Planet. När trädskorpionerna börjar slåss mot en myrkoloni inser vi att det är ett avsnitt vi redan sett. Besvikelsen är enorm (men det fick som konsekvens att vi istället såg en  riktig feel good-film, The Station Agent. Slutet gott allting gott).

Kommunikation förr och nu

Enligt min mobilräkning har jag pratat sammanlagt 4 timmar i mobilen under en tremånadersperiod. Jag har ingen vidare koll på gemene mans telefonvanor men jag får en känsla av att det ligger under det normala. Det är ett kvitto på att jag inte är en telefonperson. Jag tycker mycket illa om att prata i telefon, vilket bara har förstärkts över tid. Jag är dock mycket tacksam för denna form av brist på social kompetens nu då räkningen ska betalas.

Något som jag faktiskt tycker är värre än att prata i telefon är att prata på Skype. Finns det någon mer onaturlig form av kommunikation? Det är som att man, IRL, skulle sitta mitt emot den man pratar med och stirra oavbrutet på sin samtalspartner medan man pratar. Eller rättare sagt, sitta och titta ungefär i hakhöjd på varandra. Samtidigt skulle man ställa en spegel bredvid sin vän så att man hela tiden kan vara medveten om hur man själv ser ut under samtalets gång. Ja, jag vet att man kan klicka bort rutan där man ser sig själv osv osv men ni fattar poängen. Men man ska väl inte klaga. Det var annat förr när det kostade 7 kronor minuten att ringa och prata med mamma på ekande linje.

Ingen rök utan eld

Min kära mormor ringde ikväll och var livrädd, för det brann under huset där hon bor. Det var ingen fara för det brann nere i garaget och brandkåren var snabbt på plats, men röken bolmade svart och luktade skarpt och hon trodde det värsta. Nu har hon sällskap av sin grannkompis och är lugnare. Stackars lilla mormor.

Bäste festen

Fem saker som gör ont idag:

1. Skriva med en penna 
2. Lyfta benen
3. Röra armarna bakåt 
4. Höger nyckelben 
5. Vänster knä

Dessa smärttillstånd är orsakade av träningsvärk/blåmärken/sår som uppstått i samband med Trettioårsfestivalen. Jag hade fantastiskt trevligt! Tack till födelsedagsbarnen!

Ordning och reda

Om jag hör någon yttra orden "ordning och reda i statsfinanserna" en gång till exploderar jag.

Dagens tips

Ok, till alla er därute som funderar på att smörja insidan av näsan med sesamolja: gör det inte!
Varje inandning luktar så starkt att man får huvudvärk.

Jag har en systerson

Nu är jag moster! Och än större förstås, min syster är mamma! Häftigt! Det verkar ha varit jobbigt för min syster och lite dramatiskt med kejsarsnitt och sådant men nu är han ute i den riktiga världen och syrran mår efter omständigheterna bra. Försöker pussla ihop lite info om förloppet nu. Det blir lite speciellt när sådant här sker på en annan kontinent. Man får nöja sig med sms och meddelanden på Facebook till en början. Det ryktas i alla fall att den lilla gossen är en riktig skönhet. Jag är sjukt ivrig att få en Skype-date med honom.

Festa like a kräfta

Så var man invigd i den ädla traditionen Kräftskiva. I vår familj höll vi inte på med sådan, det var surströmming som gällde och den skulle inte intas under några som helst festliga former. Och som vegetarian sedan 15 år tillbaka har mitt intresse för företeelsen varit svalt. I sommar har ju jag och Ponnyn börjat äta räkor så då tänkte jag att jag testar det där med kräftor också. I ärlighetens namn var det tillställningen jag var nyfiken på snarare än kräftorna i sig. Jag blev inte besviken. Vår tremannaskiva var fantastisk och avslutades, som de flesta lyckade fester gör, med några timmars dans. Slutsats: Jag älskar kräftskiva!!!